Att språka eller inte språka.





————————————————-
Satt och fnulade lite över en kopp kaffe över detta med människor som kan vara så uppslukade av sin telefon. Så de inte ser bussar, spårvagnar, bilar, andra människor. Det känns som de som lever sitt liv genom en telefon glömmer av konsten att uttrycka sig så andra förstår. Råkar själv ut kontant. Att en historia är så självklar för mig som berättar den. Så att den som lyssnar. Som inte vet alla fördetaljer. Att historien helt plötsligt blir alldeles obegripbar. Och hur kan man då lära sig att uttrycka sig på ett sådant sätt så att den jag talar med förstår till 100% hur det är att vara jag. Eller till 100% förstå vad jag försöker förklara…

Vet inte.. Men tror en del av ingredienserna är insikten att man lär sig saker hela livet. Att mycket kan bli rent av komiskt. Men det är först att prova som lärdomar kan göraa. Eller hur man inte skall göra.. 🙂

Ta hand om där ute i solskenet…

Relationer





…………………….
Det är inte lätt att vara man i en relation. Där vi är så olika i att kommunicera hur vi vill göra saker, varför. Där ett klassiskt scenario är att åka bil. Mannen tänker.. Maaat… Kvinnan tänker i en retorisk fråga till samtliga ”Vore det inte gott med mat nu?”. Sedan analyserar gensvaret som omgivningen ger i ord, mening, uttryck.

Lite generellt. Alla är vi unika individer.. Jag vet..
Men nu i den senaste relationen jag hade så råkade jag på följande scenario. Hon berättade väldigt fort vad andra killar gjort mot henne. Och det var ganska mycket. Så berättade att hur viktigt det är för mig att få någon form av gensvar. Tex. Att idag känns allt rätt. Gå inte hem. Saknar dig. Vi bodde / bor ganska nära varandra. Det kom aldrig.

Hon berättade också om sina drömmar. Något som jag försökte förverkliga under tiden vi var tillsammans. Men det var väl lite där som varningsklockorna började ringa. Hon hade alltid huvudvärk, migrän, kunde inte, kom med förklaringar att hon måste sova tidigt. Gick aldrig att hitta på något spontant. Knappt något som innebar något mer än mat, film, vara i hennes lägenhet. Jag fick höra i timmar att jag knullat andra. Att det var fel hur jag uttryckte mig. Att hon till och med irriterade sig på sättet jag sov. Plus mycket mer som inte är värt att skriva om. Då gjorde jag slut. För jag hade inte en enda anledning att stanna kvar.

Vet inte. Men det känns som vi alla har en dröm om hur vi vill hur livet skall bli. Vad som skall hända. Där kanske hemligheten att hitta någon som drömmer om nästan samma saker. Där vid första ögonblicket att det går att prata samma språk. Plus att det finns lite ”vi är ett par tid”. Där det är så ledsamt att vara tillsammans med någon. Där det känns som om hennes telefon och facebook status är viktigare än vad som händer här just nu. Att vara tillsammans. Vara i en relation. Skall ju betyda något speciellt. Vakna upp bredvid någon och känna sig, älskad, lycklig.

Vad jag vill komma till är att lyssna på den där inre rösten. Och gör det som känns bra. Här, just nu..