————————————
Trodde jag hade varit en bodyguard i ett tidigare liv. Där jag trodde relationer att jag skulle vara den där som räddar den jag är tillsammans med. Det är en trevlig känsla att ha någon som ser upp på en. Med behövande ögon. Med en tacksamhet att ”du är här”. Men det som är förvånande i den mänskliga naturen. Att som utomstående. Stå där med en plan. Att gör du sähär så kommer du må mycket bättre i morgon..
Men det är inte alltid människan man pratar med vågar testa..
Blir ganska ofta raka motsatsen.
Så har väl kommit till den insikten att det aldrig går att rädda en människa. Men att se till att en person i nöd åtminstonne springer åt rätt håll för en dag..